Jag tror på Big Bang teorin, Gud sade det och BANG så hände det.
Det är en teori ingen kan med 100% säkerhet förneka eftersom vi inte vet vad som hände hela den fösta sekunden då universum skapades. Esko Valtaoja:s bok Kaiken käsikirja förklarar dethär väldigt bra och den är annars också läsvärd.
Men Gud är inte nödvändig eftersom vi idag vet hur det gick till, inte själva starten men allt efter det, det är inget önsketänkade eller gissande det är observationer av universum runtomkring oss.
Vad som orsakade själva starten av det hela vet vi alltså inte, måste vi veta det? Måste man kalla det Gud bara för att man inte vet?
Finns väl många olika teorier här också inom dom kristna falangerna, vissa säger att allt skapades som det är idag, grejen är ju bara den att "ingentin är som det är", allt utvecklas ju. Stjärnor skapas, planeter skapas, galaxer osv, universum expanderar, varifrån då? Om allt är "skapat som det är" så varifrån expanderar universum då?
Att förklara allt med gudomlighet är nog att göra det lätt för sig, att förneka både verligheten och sitt eget intellekt, att vara ärlig mot sig själv torde vara en självklarhet men man kan ju bli missledd.
Men allt finns ju runtomkring oss, det är bara att observera och ta till sig till informationen som finns, jag förstår inte hur någon kan förneka det som händer runtomkring oss, hur kan någon tro att människan skapades som den vi är idag, alla bevis pekar ju åt annat håll, vilka bevis då?
Jag är väldigt dålig på att förklara vad det står i böcker, har dåligt minne och tycker mest om att skriva om det som kommer i tankarna just nu, skall skriva ett skillt inlägg om min relation till böcker, men då man läser om alla olika fossilfynd, jordens olika lager, planeter och universum så förstår jag helt enkelt inte hur man kan förneka det som pågår. Jag förstår inte på personlig plan syftet med att vara kristen förutom att det kan ge tröst i en annars tröstlös tillvaro, att det skapar ordning i ett universum fyllt av kaos.
fredag 21 februari 2014
tisdag 18 februari 2014
Kreationism - Reflektioner kring fråga 9.
Om Gud inte skapade allting, varifrån härstammar då den första encelliga organismen? Kom den till av slumpen?
Nu går vi in på ett sådant ämne som jag igen inte har någon större kunskap om, biologi, men bara för att jag direkt inte kan svara på frågan så betyder ju inte automatiskt att någon har skapat det, i detta fall Gud.
Det vi inte har svar på har vi inte svar på, det kommer kanske en dag då vi får svar på det eller så förblir det olöst.
Har vi så stort behov av att allt som sker måste höra till ett större sammanhang? Kan liv inte bara skapas pga. kemiska reaktioner som då skedde här, allt var ganska annorlunda för länge länge sedan, vädret var inte som idag, temperaturen var inte som idag.
Slumpen, då man börjar gå igenom sitt liv så märker man att en hel del stora saker har hänt utan att man själv har kunnat inverka på saken medvetet, allting bara händer, är det en gudomlig plan, knappast?
Varje människa kommer till av slumpen, om din spermie råkar vara den snabbaste och lyckas med att befrukta ägget, det är inget gudomligt i det heller, visst kan det verka magiskt men det finns klart beskrivet hur det sker så man behöver inte tro på storken mer.
Men det är ännu en mysterium vad som orskade den sexuella förökningen för ca. en miljard år sedan samt att det finns olika kön,för att inte tala om att detta system har klarat sig till denna dag. Att det bidrar till variation och på så sätt för goda egenskaper vidare är en teori.
Tänk vad befriande det är då man inte vet allt, och att man inte själv behöver göra alla beslut hur ens liv blir då slumpen avgör en stor del.
Nu går vi in på ett sådant ämne som jag igen inte har någon större kunskap om, biologi, men bara för att jag direkt inte kan svara på frågan så betyder ju inte automatiskt att någon har skapat det, i detta fall Gud.
Det vi inte har svar på har vi inte svar på, det kommer kanske en dag då vi får svar på det eller så förblir det olöst.
Har vi så stort behov av att allt som sker måste höra till ett större sammanhang? Kan liv inte bara skapas pga. kemiska reaktioner som då skedde här, allt var ganska annorlunda för länge länge sedan, vädret var inte som idag, temperaturen var inte som idag.
Slumpen, då man börjar gå igenom sitt liv så märker man att en hel del stora saker har hänt utan att man själv har kunnat inverka på saken medvetet, allting bara händer, är det en gudomlig plan, knappast?
Varje människa kommer till av slumpen, om din spermie råkar vara den snabbaste och lyckas med att befrukta ägget, det är inget gudomligt i det heller, visst kan det verka magiskt men det finns klart beskrivet hur det sker så man behöver inte tro på storken mer.
Men det är ännu en mysterium vad som orskade den sexuella förökningen för ca. en miljard år sedan samt att det finns olika kön,för att inte tala om att detta system har klarat sig till denna dag. Att det bidrar till variation och på så sätt för goda egenskaper vidare är en teori.
Tänk vad befriande det är då man inte vet allt, och att man inte själv behöver göra alla beslut hur ens liv blir då slumpen avgör en stor del.
Kreationism - Reflektioner kring fråga 8.
Where do you derive objective meaning in life?
Något i stil med "varifrån får du en objektiv mening med livet?"
Ju mer jag tänker på saken och läser om det så börjar jag komma in på dom banorna att det är bra att skilja på "mening" och "syfte". Vad är meningen med livet är ett sådant begrepp som oftast används fel eftersom man inte definerar specifikt vad man menar med "meningen" samt "livet".
Allt liv runtomkring oss, har det någon annan mening än att existera i sig, och dö ut, måste det ha en mening i den bemärkelse att det är något större är själva livet, om det då är en fågel, en blomma eller en människa?
Men människan känner sig så viktig så vi måste ju förstås ha en större mening med allt. Är det så svårt att inse att ingenting har någon mening, att vi bara föds, lever och dör.
Livet, pratar vi om allt liv omkring oss eller om mitt liv? Det är två helt olika saker. Jag tror inte att livet har någon mening, allt bara är, men syftet med mitt liv är något jag själv definierar, mitt syfte är att ha en fin relation till mina föräldrar, ha jobb, ha en familj med min fru och mina barn, att vara närvarande (fast jag är väldigt dålig på det), att lära mig och att fundera på syftet med mitt liv.
Det verkar kanske väldigt självcentrerat men är det inte mitt liv, mitt liv är mitt, ingen annans och vem bryr sig överhuvudtaget om mig efter 100 år, jag kan inte säga att jag bryr mig speciellt mycket om min farfarsfar, jag såg honom aldrig, jag har ingen relation till honom, värför tror jag att jag skulle vara så viktig att någon skulle bry sig om mig då, det är endast nuet som är värdefullt, dom som är omkring mig älskar mig, för dem är jag viktigt och dom runtomkring mig är viktiga för mig, det är mitt syfte, det är "meningen med livet".
Värför skulle jag vara en liten del av något större, jag känner inte att mitt liv skulle vara mer värdefullt bara på den basis att jag skulle vara en del av något större, jag är redan en del av min familj och det är tillräckligt stort.
Något i stil med "varifrån får du en objektiv mening med livet?"
Ju mer jag tänker på saken och läser om det så börjar jag komma in på dom banorna att det är bra att skilja på "mening" och "syfte". Vad är meningen med livet är ett sådant begrepp som oftast används fel eftersom man inte definerar specifikt vad man menar med "meningen" samt "livet".
Allt liv runtomkring oss, har det någon annan mening än att existera i sig, och dö ut, måste det ha en mening i den bemärkelse att det är något större är själva livet, om det då är en fågel, en blomma eller en människa?
Men människan känner sig så viktig så vi måste ju förstås ha en större mening med allt. Är det så svårt att inse att ingenting har någon mening, att vi bara föds, lever och dör.
Livet, pratar vi om allt liv omkring oss eller om mitt liv? Det är två helt olika saker. Jag tror inte att livet har någon mening, allt bara är, men syftet med mitt liv är något jag själv definierar, mitt syfte är att ha en fin relation till mina föräldrar, ha jobb, ha en familj med min fru och mina barn, att vara närvarande (fast jag är väldigt dålig på det), att lära mig och att fundera på syftet med mitt liv.
Det verkar kanske väldigt självcentrerat men är det inte mitt liv, mitt liv är mitt, ingen annans och vem bryr sig överhuvudtaget om mig efter 100 år, jag kan inte säga att jag bryr mig speciellt mycket om min farfarsfar, jag såg honom aldrig, jag har ingen relation till honom, värför tror jag att jag skulle vara så viktig att någon skulle bry sig om mig då, det är endast nuet som är värdefullt, dom som är omkring mig älskar mig, för dem är jag viktigt och dom runtomkring mig är viktiga för mig, det är mitt syfte, det är "meningen med livet".
Värför skulle jag vara en liten del av något större, jag känner inte att mitt liv skulle vara mer värdefullt bara på den basis att jag skulle vara en del av något större, jag är redan en del av min familj och det är tillräckligt stort.
Kreationism - Reflektioner kring fråga 7.
What about noetics?
Jag hade aldrig förr hört termen "noetics" men det tycks vara nån typ av pseudovetenskaplig teori om hur tro, tankar och syfte påverkar det fysiska omkring oss.
Antagligen något new age flum, förstår inte riktgit vad det har med kristendom att göra. Blev tydligen "poplärt" när Dan Brown skrev om det i The lost symbol.
Vad jag nu snabbt läste om det så är det sådant som man säkert klarar sig bra utan.
Jag hade aldrig förr hört termen "noetics" men det tycks vara nån typ av pseudovetenskaplig teori om hur tro, tankar och syfte påverkar det fysiska omkring oss.
Antagligen något new age flum, förstår inte riktgit vad det har med kristendom att göra. Blev tydligen "poplärt" när Dan Brown skrev om det i The lost symbol.
Vad jag nu snabbt läste om det så är det sådant som man säkert klarar sig bra utan.
Kreationism - Reflektioner kring fråga 6.
Mer eller mindre samma fråga som i fyran.
Svaret är att thermodynamikens lagar inte går emot evolutions eftersom det kan bli mer oordning lokalt på ett s tälle och mera oordning på ett annat ställe.
Svaret är att thermodynamikens lagar inte går emot evolutions eftersom det kan bli mer oordning lokalt på ett s tälle och mera oordning på ett annat ställe.
fredag 14 februari 2014
Kreationism - Reflektioner kring fråga 5.
Hur förklarar du solnedgången om det inte finns någon Gud?
Frågan är ju en av dom lustigaste, den skulle också kunna lyda "Hur förklarar du solnedgången om det inte är ormen Apep som försöker dra ner RA i mörket för att hindra att solen går upp nästa morgon?"
Jag antar att alla vet att det är planeternas rotation som orsakar det att solen går ner och upp, sen kan man ju spekulera om den saken att värför roterar planeterna, gravitation osv.
Frågan är på så sätt helt irrelevant och vi kommer tillbaka till grundtanken att Gud existerar sannolikt inte, det finns vetenskapliga teorier som förklarar tyngdlagen, ljuset, rotation och värför jorden fungerar som den gör, det finns tom. en teori om Värför, dvs. evolution.
För länge sedan så trodde man alltså bokstavligt att det var en gud som gjorde något eller lät blir som direkt inverkade på hur saker och ting var, som det med att solen gick ner, sedan när det kom en vetenskaplig förklarning till hur saker och ting är så fick man formulera om det lite så att gud har designat det så, nej det är nog fortfarande väldigt osannolikt att allt är skapat som det är, inläggets fråga fick mig inte iaf. att bli osäker på den saken.
Hur förklarar man saker och ting om det inte finns en gud, det är ju just det vad vetenskapen är till för, att med systematiskt testande få fram en teori hur saker och ting är, som dom är, det är ingen sanning, ingen tro, vissa vill ju påstå att t.ex. ateism är en tro, man kanske kan få det bilden om man hör på vissa rabiata ateister men jag vill nog påpeka att så är inte fallet eftersom det bara handlar om hur man värderar saker och ting, har man "bevis" alltså en teori hur något fungerar så kan man med hög sannolikhet säga att det är så det är.
Ett bra exempel är ju Newtons gravitationslag som sedan kompletterades av Einsteins relativitetsteori.
Frågan är ju en av dom lustigaste, den skulle också kunna lyda "Hur förklarar du solnedgången om det inte är ormen Apep som försöker dra ner RA i mörket för att hindra att solen går upp nästa morgon?"
Jag antar att alla vet att det är planeternas rotation som orsakar det att solen går ner och upp, sen kan man ju spekulera om den saken att värför roterar planeterna, gravitation osv.
Frågan är på så sätt helt irrelevant och vi kommer tillbaka till grundtanken att Gud existerar sannolikt inte, det finns vetenskapliga teorier som förklarar tyngdlagen, ljuset, rotation och värför jorden fungerar som den gör, det finns tom. en teori om Värför, dvs. evolution.
För länge sedan så trodde man alltså bokstavligt att det var en gud som gjorde något eller lät blir som direkt inverkade på hur saker och ting var, som det med att solen gick ner, sedan när det kom en vetenskaplig förklarning till hur saker och ting är så fick man formulera om det lite så att gud har designat det så, nej det är nog fortfarande väldigt osannolikt att allt är skapat som det är, inläggets fråga fick mig inte iaf. att bli osäker på den saken.
Hur förklarar man saker och ting om det inte finns en gud, det är ju just det vad vetenskapen är till för, att med systematiskt testande få fram en teori hur saker och ting är, som dom är, det är ingen sanning, ingen tro, vissa vill ju påstå att t.ex. ateism är en tro, man kanske kan få det bilden om man hör på vissa rabiata ateister men jag vill nog påpeka att så är inte fallet eftersom det bara handlar om hur man värderar saker och ting, har man "bevis" alltså en teori hur något fungerar så kan man med hög sannolikhet säga att det är så det är.
Ett bra exempel är ju Newtons gravitationslag som sedan kompletterades av Einsteins relativitetsteori.
torsdag 13 februari 2014
Kreationism - Reflektioner kring fråga 4.
Motbevisar inte termodynamikens andra lag evolutionsteorin?
Jag har väldigt svårt att gå in på något sådant ämne som jag saknar någonsomhelst kunskap om, hamnade tom. att googla för att få reda på att termodynamin är läran om energi.
Men jag antar att kreationister påstår detta med utgångspunkten att evolutionsteorin strävar till att universum skall bli ordnat och termodynamikens andra lag säger att universum strävar till det motsatta, mao. evolutionsteorin står för ordning och termodynamikens andra lag står för o-ordning.
Då man läser lite så märker man ganska snabbt att termodynamikens andra lag inte går emot evolutionsteorin eftersom det kan bli mer oordning på ett ställe lokalt då det igen blir mer ordning på ett annat ställe lokalt.
Som sagt, ett väldigt svårt ämne för mig eftersom jag har noll koll på det, om någon annan har mera koll så förklara gärna hur det hänger ihop.
Jag har väldigt svårt att gå in på något sådant ämne som jag saknar någonsomhelst kunskap om, hamnade tom. att googla för att få reda på att termodynamin är läran om energi.
Men jag antar att kreationister påstår detta med utgångspunkten att evolutionsteorin strävar till att universum skall bli ordnat och termodynamikens andra lag säger att universum strävar till det motsatta, mao. evolutionsteorin står för ordning och termodynamikens andra lag står för o-ordning.
Då man läser lite så märker man ganska snabbt att termodynamikens andra lag inte går emot evolutionsteorin eftersom det kan bli mer oordning på ett ställe lokalt då det igen blir mer ordning på ett annat ställe lokalt.
Som sagt, ett väldigt svårt ämne för mig eftersom jag har noll koll på det, om någon annan har mera koll så förklara gärna hur det hänger ihop.
onsdag 12 februari 2014
Kreationism - Reflektioner kring fråga 3.
Is it completly illogical that earth was created mature? (trees crafted with rings, Adamn crafted as an adult..)
Vad man frågar är om det är helt otänkbart att Jorden skapades som den är.
Förändring, konstant förändring, ingenting är statiskt, man skulle kunna tänka sig att ett vakuum är statiskt men då kommer man snabbt in på kvantmekanik och det är nog inget för mig.
Hur kan man tro att något skapades som det är när allt runtomkring en förändras hela tiden?
Hur kan man tro att allt är bara 6000 år gammalt?
Efter många om och men så kan jag faktiskt förstå att en person kan vara kristen, men att man kan tro på skapelseberättelsen det förstår jag inte, jag har ingen som helst förståelse för det, jag kan inte förklara hur universum kom till men inget tyder på att en existerande gud har skapat allt på 6 dagar, på den sjunde så vilar vi.
Exegetik är inte mitt starka ämne så jag kommer inte att gå in på vad det står i biblen gällande skapelsen, det kan var och en säkert googla fram själv, istället vill jag ta fasta på argumenten värför man kan tänkas tro att Jorden är skapad som den är?
Men det finns så många frågor, alla fossil som man hittat, alla fynd före homo sapiens, dinosaurierna, jag kan helt enkelt inte ens föreställa mig att människorna (och allt annat iofs.) skulle vara skapta som dom är.
Men står det i bibeln så då står det i bibeln och utgår man från att bibeln är sann så då måste man ju tro att Gud skapade oss oberoende om man tycker att det låter tokigt eller inte, inga argument räcker ju till eftersom man kan svara med att "bara Gud vet, vi är bara människor", jag har den uppfattningen att sakliga argument finns sällan när man tar upp dehär riktigt besvärliga frågorna, det blir väldigt svart-vitt.
Finns många luckor hos mig gällande kreationismen som jag måste fylla med någon "vettig" bok, vill inte påstå att jag blir mycket smartare av att läsa gamla testamentet, jag tolkar den antagligen "fel" och det är inte egentligen texten i sig som är intressant utan hur folk tolkar den, det är tolkningarna jag är intresserad av och hur dom har kommit fram till det att Gud skapade världen.
Att svara med bibelcitat bidrar sällan med att diskussionen utvecklas åt det bättre om ena parten är kreationist och andra parten är något annat, speciellt om man pratar om evolution och skapelsen.
Kommer igen in på värdet av att försöka förstå vad den andra parten vill ha sagt.
Att fråga av en icke troende om man tror på skapelseberättelserna är på så sätt irrelevant för frågan gäller egentligen det om man överhuvudtaget tror på något övernaturligt, att man inte tror att skapelseberättelsen är sann är bara en följd av att man inte tror att Gud existerar.
Vad man frågar är om det är helt otänkbart att Jorden skapades som den är.
Förändring, konstant förändring, ingenting är statiskt, man skulle kunna tänka sig att ett vakuum är statiskt men då kommer man snabbt in på kvantmekanik och det är nog inget för mig.
Hur kan man tro att något skapades som det är när allt runtomkring en förändras hela tiden?
Hur kan man tro att allt är bara 6000 år gammalt?
Efter många om och men så kan jag faktiskt förstå att en person kan vara kristen, men att man kan tro på skapelseberättelsen det förstår jag inte, jag har ingen som helst förståelse för det, jag kan inte förklara hur universum kom till men inget tyder på att en existerande gud har skapat allt på 6 dagar, på den sjunde så vilar vi.
Exegetik är inte mitt starka ämne så jag kommer inte att gå in på vad det står i biblen gällande skapelsen, det kan var och en säkert googla fram själv, istället vill jag ta fasta på argumenten värför man kan tänkas tro att Jorden är skapad som den är?
Men det finns så många frågor, alla fossil som man hittat, alla fynd före homo sapiens, dinosaurierna, jag kan helt enkelt inte ens föreställa mig att människorna (och allt annat iofs.) skulle vara skapta som dom är.
Men står det i bibeln så då står det i bibeln och utgår man från att bibeln är sann så då måste man ju tro att Gud skapade oss oberoende om man tycker att det låter tokigt eller inte, inga argument räcker ju till eftersom man kan svara med att "bara Gud vet, vi är bara människor", jag har den uppfattningen att sakliga argument finns sällan när man tar upp dehär riktigt besvärliga frågorna, det blir väldigt svart-vitt.
Finns många luckor hos mig gällande kreationismen som jag måste fylla med någon "vettig" bok, vill inte påstå att jag blir mycket smartare av att läsa gamla testamentet, jag tolkar den antagligen "fel" och det är inte egentligen texten i sig som är intressant utan hur folk tolkar den, det är tolkningarna jag är intresserad av och hur dom har kommit fram till det att Gud skapade världen.
Att svara med bibelcitat bidrar sällan med att diskussionen utvecklas åt det bättre om ena parten är kreationist och andra parten är något annat, speciellt om man pratar om evolution och skapelsen.
Kommer igen in på värdet av att försöka förstå vad den andra parten vill ha sagt.
Att fråga av en icke troende om man tror på skapelseberättelserna är på så sätt irrelevant för frågan gäller egentligen det om man överhuvudtaget tror på något övernaturligt, att man inte tror att skapelseberättelsen är sann är bara en följd av att man inte tror att Gud existerar.
tisdag 11 februari 2014
Kreationism - Reflektioner kring fråga 2.
Are you scared of a divine creator?
Frågan är inte så utmanande inte svaret heller, svaret är kort och gott nej eftersom jag inte kan vara rädd för något jag inte tror att existerar men för att få det lite mer intressant så måste jag utgå från hypotesen att det i vårt universum finns en övernaturlig makt som vi i detta fall kan definiera som Gud.
Om jag skulle tro att Gud existerar skulle jag såklart vara rädd om läget vore samma som det är nu men sen är det ju också så att om jag skulle tro att Gud existerar skulle jag ju vara troende och förhoppningsvis leva livet enligt Guds ord och på såsätt få ett evigt liv i paradiset, att fråga en icke troende om man är rädd Gud är på så sätt irrelevant, det är som att fråga av en kristen om hon/han är rädd Shiva, fullständigt irrelevant.
Hela sekulära kristendomen är ju en paradox, folk som säger att dom tror på gud men lever ändå som syndare, dom måste ju veta att dom hamnar i helvetet och borde ju iaf. vara lite rädda? Det är väl här den första problematiken kommer, man måste definiera vad som menas med gud eftersom det tycks betyda lite olika för dom flesta, för att vara rädd gud måste man uppfatta gud som en makt som kommer och styr och ställer, som kan inverka direkt på vårt liv (och död), om man igen uppfattar gud som någon allmän energi så är man kanske inte så rädd, kanske man inte överhudutaget tror att det finns något helvete, ja tolkningarna är nästan oändliga, det finns väl så många guds projeceringar som det finns troende, men vad menas med troende?
Ofta när man diskuterar existensiella frågor med religös anknytning så blir det en diffus diskussion, man använder samma begrepp men dom har helt olika betydelse före personerna, det är ju inte så lätt att diskutera matematik om 1+1 = 3 för mig och 1+1 =1 för dig, inte konstigt att man inte kommer fram till något vettigt, då är det istället bättre att gå ner ett steg i min ännu abstrakta diskussionspyramid, så att man kan börja med ett ämne som båda förstår och framförallt betyder samma sak för båda. Det är grunden för en öppen dialog, att båda parterna är på samma nivå och att man pratar om samma sak, endast då kan man nå målet med att förstå varandra. Att förstå varandra handlar INTE om att man måste ha samma åsikt.
Frågan är inte så utmanande inte svaret heller, svaret är kort och gott nej eftersom jag inte kan vara rädd för något jag inte tror att existerar men för att få det lite mer intressant så måste jag utgå från hypotesen att det i vårt universum finns en övernaturlig makt som vi i detta fall kan definiera som Gud.
Om jag skulle tro att Gud existerar skulle jag såklart vara rädd om läget vore samma som det är nu men sen är det ju också så att om jag skulle tro att Gud existerar skulle jag ju vara troende och förhoppningsvis leva livet enligt Guds ord och på såsätt få ett evigt liv i paradiset, att fråga en icke troende om man är rädd Gud är på så sätt irrelevant, det är som att fråga av en kristen om hon/han är rädd Shiva, fullständigt irrelevant.
Hela sekulära kristendomen är ju en paradox, folk som säger att dom tror på gud men lever ändå som syndare, dom måste ju veta att dom hamnar i helvetet och borde ju iaf. vara lite rädda? Det är väl här den första problematiken kommer, man måste definiera vad som menas med gud eftersom det tycks betyda lite olika för dom flesta, för att vara rädd gud måste man uppfatta gud som en makt som kommer och styr och ställer, som kan inverka direkt på vårt liv (och död), om man igen uppfattar gud som någon allmän energi så är man kanske inte så rädd, kanske man inte överhudutaget tror att det finns något helvete, ja tolkningarna är nästan oändliga, det finns väl så många guds projeceringar som det finns troende, men vad menas med troende?
Ofta när man diskuterar existensiella frågor med religös anknytning så blir det en diffus diskussion, man använder samma begrepp men dom har helt olika betydelse före personerna, det är ju inte så lätt att diskutera matematik om 1+1 = 3 för mig och 1+1 =1 för dig, inte konstigt att man inte kommer fram till något vettigt, då är det istället bättre att gå ner ett steg i min ännu abstrakta diskussionspyramid, så att man kan börja med ett ämne som båda förstår och framförallt betyder samma sak för båda. Det är grunden för en öppen dialog, att båda parterna är på samma nivå och att man pratar om samma sak, endast då kan man nå målet med att förstå varandra. Att förstå varandra handlar INTE om att man måste ha samma åsikt.
måndag 10 februari 2014
Kreationism - Reflektioner kring fråga 1.
22 frågor av kreationister åt personer som "tror" på evolutionen.
Sidan har cirkulerat några dagar på facebook och jag tänkte ta mig tid att faktiskt fundera på frågorna samt svaren i några inlägg.
Först måste vi ta upp grunden i det hela, vad menas med "tro" kontra" vetenskap?
När jag tänker på ordet tro så tänker jag på något jag inte är säker på, jag tror att solen stiger upp över horisonten också imorgon, men jag är inte säker, högst sannolikt gör den det men det finns inga bevis på att den faktiskt gör det. Jag kan inte bevisa på något sätt att solen faktiskt skall stiga upp, jag kan ej heller bevisa på att den inte stiger upp men eftersom den har stigit upp varje dag i mitt liv hittils så antar jag att den också imorgon skall stiga upp. Något som alltså är viktigt för mig när man pratar om att tro är sannolikhet.
Det finns alltså många sorters tro, man kan tro på allt möjligt, man kan tro på kärleken, man kan tro på livet, man kan tro på människans godhet, man kan tro på gud, man kan också låta bli att tro.
Att tro på gud, hur förhåller jag mig till att tro på gud? Som helhet ser jag ingen logik i det, det verkar alltså vara osannolikt, jag förstår vitsen med att tro och jag förstår att någon kan tro men jag fattar det inte på personlig nivå, jag fattar att någon annan kan tro men jag kan inte själv tro.
Vad baserar jag då detta på? Först och främst verkar det hela så tokigt, att en gud skulle skapa allting bara för den skull att vi skall leva som han lär så vi slipper till paradiset och får leva där i evighet, jag tycker inte att det är så värst meningsfullt, nu baserar ju sig inte existensen på det om jag tycker kristendomens mål är meningsfullt eller inte, den är ju endera sann eller ej oberoende vad jag tycker och tror, dock har jag inte sett någon vetenskaplig publikation som bevisar guds existens eller att jorden skulle endast vara 6000 år gammal.
Allt handlar ju om vilken inställning man har till saker och ting, jag kan inte påstå att jag har förstått alla teorier som stärker evolutionsteorin, jag har Darwins "Om arternas uppkomst" i nattduksbordet men jag antar att när jag har läst den så är jag inte så mycket smartare, dock kan den ge mig mer förståelse om evolutionsteorin, jag har egentligen aldrig varit intresserad av biologi och boken är ju inteså mycket annat, på så sätt är det ju lustigt att evolution handlar om biologi, alltså något man kan påvisa mer eller mindre då tro handlar om något som bara finns i människans medvetande, det är väl den största skillanden mellan tro och vetenskap, tro är egentligen både något subjektivt och objektivt på samma gång, alla upplever tron på olika sätt men på samma gång är det ju endera sant eller falskt
En vetenskaplig teori är ju en teori, endera är den sann eller så är den falsk, ingen kan t.ex tolka gravitationsteorin på olika sätt, endera är den sann eller så är den det inte men isåfall borde någon ha en teori som kullkastar den.
Nu frågar sig kanske någon, borde man då inte ha en teori som kullkastar skapelseberättelsen eller kristendomen i sin helhet, att den är på samma sätt endera sann eller falsk som gravitationsteorin
Då har man förstått begreppen fel, eller jag tolkar det så iaf. eftersom teori är en teori, meningen med en teori är att förklara verkligheten som den är tills någon kan motbevisa teorin, ifall någon motbevisar teorin så förkastar man den, det handlar alltså inte om en absolut sanning utan om sannolikheten av att det är så det är.
Om jag har förstått saken rätt så har en vetenskaplig teori alltså ingen annan funktion är att kunna omkullkastas samt att om den inte kan omkullkastas så visar den med högsta sannolikhet hur verkligheten är, dethär är den springande punkten, en teori Bevisar alltså ingenting, evolutionsteorin bevisar alltså inget men eftersom det inte än i denna dag finns vad jag vet någon teori som omkullkastar evolutionsteorin så är den med sannolika skäl sann och evolutionsteorin igen motbevisar skapelseberättelsen som i sig inte är någon teori, utan att försöka låta lustig så låter det inte specielt vetenskapligt att gud skapade allting på 7 dagar och inget har ändrat sedan dess, det finns ingen som helst teori som bekräftar detta men en hel del som motbevisar det.
Min utgångspunkt är alltså den att jag tror på evolutionsteorion men inte i samma bemärkelse som en kristen tror på gud utan jag tror på evolutionesteorin på basis av det vad jag har läst och på basis av det jag ser runtomkring mig, nu vill kanske någon påpeka att min tro är precis samma sak som att tro på gud men då har ni inte förstått vad jag har skrivit endera medvetet eller omedvetet, tro kan alltså betyda mer än en sak.
Men utan att bli allför långrandiga så skall vi ta oss an första frågan.
1. Nu är jag faktiskt inte alls bekant med Bill Nye som det hänvisas till i första frågan utan jag hamnade att googla, istället för att diskutera om en person som jag inte vet något om så tänkte jag ta upp ämnet i frågan, hur skall man ta upp evolution samt skapelseberättelserna med barn?
Egentligen så finns mitt svar där uppe, alltså inte där uppe i himlen men där uppe i texten, jag förstår inte hur man kan kombinera evolution och skapelseberättelsen eftersom dom går emot varandra, kanske det är en av dom få sakerna jag ser ganska svart och vitt här i livet, ena tar ut den andra men egentligen kan dom också båda vara falska, dock kan båda ej vara sanna.
Summa summarum, man bör och skall ta upp skapelseberättelsen men endast som en historisk referens, inte som en förklarning till hur verligheter var och är.
Sidan har cirkulerat några dagar på facebook och jag tänkte ta mig tid att faktiskt fundera på frågorna samt svaren i några inlägg.
Först måste vi ta upp grunden i det hela, vad menas med "tro" kontra" vetenskap?
När jag tänker på ordet tro så tänker jag på något jag inte är säker på, jag tror att solen stiger upp över horisonten också imorgon, men jag är inte säker, högst sannolikt gör den det men det finns inga bevis på att den faktiskt gör det. Jag kan inte bevisa på något sätt att solen faktiskt skall stiga upp, jag kan ej heller bevisa på att den inte stiger upp men eftersom den har stigit upp varje dag i mitt liv hittils så antar jag att den också imorgon skall stiga upp. Något som alltså är viktigt för mig när man pratar om att tro är sannolikhet.
Det finns alltså många sorters tro, man kan tro på allt möjligt, man kan tro på kärleken, man kan tro på livet, man kan tro på människans godhet, man kan tro på gud, man kan också låta bli att tro.
Att tro på gud, hur förhåller jag mig till att tro på gud? Som helhet ser jag ingen logik i det, det verkar alltså vara osannolikt, jag förstår vitsen med att tro och jag förstår att någon kan tro men jag fattar det inte på personlig nivå, jag fattar att någon annan kan tro men jag kan inte själv tro.
Vad baserar jag då detta på? Först och främst verkar det hela så tokigt, att en gud skulle skapa allting bara för den skull att vi skall leva som han lär så vi slipper till paradiset och får leva där i evighet, jag tycker inte att det är så värst meningsfullt, nu baserar ju sig inte existensen på det om jag tycker kristendomens mål är meningsfullt eller inte, den är ju endera sann eller ej oberoende vad jag tycker och tror, dock har jag inte sett någon vetenskaplig publikation som bevisar guds existens eller att jorden skulle endast vara 6000 år gammal.
Allt handlar ju om vilken inställning man har till saker och ting, jag kan inte påstå att jag har förstått alla teorier som stärker evolutionsteorin, jag har Darwins "Om arternas uppkomst" i nattduksbordet men jag antar att när jag har läst den så är jag inte så mycket smartare, dock kan den ge mig mer förståelse om evolutionsteorin, jag har egentligen aldrig varit intresserad av biologi och boken är ju inteså mycket annat, på så sätt är det ju lustigt att evolution handlar om biologi, alltså något man kan påvisa mer eller mindre då tro handlar om något som bara finns i människans medvetande, det är väl den största skillanden mellan tro och vetenskap, tro är egentligen både något subjektivt och objektivt på samma gång, alla upplever tron på olika sätt men på samma gång är det ju endera sant eller falskt
En vetenskaplig teori är ju en teori, endera är den sann eller så är den falsk, ingen kan t.ex tolka gravitationsteorin på olika sätt, endera är den sann eller så är den det inte men isåfall borde någon ha en teori som kullkastar den.
Nu frågar sig kanske någon, borde man då inte ha en teori som kullkastar skapelseberättelsen eller kristendomen i sin helhet, att den är på samma sätt endera sann eller falsk som gravitationsteorin
Då har man förstått begreppen fel, eller jag tolkar det så iaf. eftersom teori är en teori, meningen med en teori är att förklara verkligheten som den är tills någon kan motbevisa teorin, ifall någon motbevisar teorin så förkastar man den, det handlar alltså inte om en absolut sanning utan om sannolikheten av att det är så det är.
Om jag har förstått saken rätt så har en vetenskaplig teori alltså ingen annan funktion är att kunna omkullkastas samt att om den inte kan omkullkastas så visar den med högsta sannolikhet hur verkligheten är, dethär är den springande punkten, en teori Bevisar alltså ingenting, evolutionsteorin bevisar alltså inget men eftersom det inte än i denna dag finns vad jag vet någon teori som omkullkastar evolutionsteorin så är den med sannolika skäl sann och evolutionsteorin igen motbevisar skapelseberättelsen som i sig inte är någon teori, utan att försöka låta lustig så låter det inte specielt vetenskapligt att gud skapade allting på 7 dagar och inget har ändrat sedan dess, det finns ingen som helst teori som bekräftar detta men en hel del som motbevisar det.
Min utgångspunkt är alltså den att jag tror på evolutionsteorion men inte i samma bemärkelse som en kristen tror på gud utan jag tror på evolutionesteorin på basis av det vad jag har läst och på basis av det jag ser runtomkring mig, nu vill kanske någon påpeka att min tro är precis samma sak som att tro på gud men då har ni inte förstått vad jag har skrivit endera medvetet eller omedvetet, tro kan alltså betyda mer än en sak.
Men utan att bli allför långrandiga så skall vi ta oss an första frågan.
1. Nu är jag faktiskt inte alls bekant med Bill Nye som det hänvisas till i första frågan utan jag hamnade att googla, istället för att diskutera om en person som jag inte vet något om så tänkte jag ta upp ämnet i frågan, hur skall man ta upp evolution samt skapelseberättelserna med barn?
Egentligen så finns mitt svar där uppe, alltså inte där uppe i himlen men där uppe i texten, jag förstår inte hur man kan kombinera evolution och skapelseberättelsen eftersom dom går emot varandra, kanske det är en av dom få sakerna jag ser ganska svart och vitt här i livet, ena tar ut den andra men egentligen kan dom också båda vara falska, dock kan båda ej vara sanna.
Summa summarum, man bör och skall ta upp skapelseberättelsen men endast som en historisk referens, inte som en förklarning till hur verligheter var och är.
fredag 7 februari 2014
Och Jesus sade, låt barnen komma till mig, men om barnet inte ville?
Igår var det OBS debatt om religionsundervisningen i skola
http://arenan.yle.fi/tv/2123429
Läroplan
Sida 199/201
Då man läser läroplanen så redan på rad tre så står det " I religionsundervisningen betonas insikterna i den egna religionen", hur är det då man inte har någon religion då? Hur kan ett barn överhuvudtaget "ha en egen religion", den egna livsåskådningen är ju något som utvecklas med tiden.
Jag kan inte överhuvudtaget tänka mig att förhöra mina barn infor religionsprovet, "På hur många dagar skapade gud världen" Inga alls! Det lät sannolikt PANG! men vi vet inte ännu allt om hur universum kom till.
Problemet är bara hur det skall gå till i praktiken, som det är idag måste det finnas 3 elever i kommunen som inte har religion, i en liten byskola ute på landet är det kanske inte så enkelt att få in en kompetent livsåskådninglärare, och så är det dethär med utanförskap, kanske jag måste svälja min stolthet och låta mina barn vara med tills dom kan bestämma själv vad dom vill? Jag tror inte jag tog skada av religionsutövningen vi hade i grundskolan, det var ju mest bara tråkigt. Att tvinga elever lära sig Fader vår mm. är något som förhoppningsvis blivit förpassat till historien.
Nu vet jag inte om religionsundervisningen har ändrat sedan jag gick i skolan på men för oss var det nog kristendom och inget annat, lära sig fader vår utantill och andra bönder, sjunga psamler varje dag (iaf minns jag det så) och morgonsamlingar med präster och diverse predikanter. Är det så ännu?
Nej, barn och religion hör inte ihop, inga fina bilderböcker med Mose i vassen. Visst behöver man gå igenom religionerna men jag tvivlar fortfarande på om undervistningen i skolorna idag är konfessionslös.
Men om jag reflekterar över min egen barndom och skolgång så vill jag påpeka samma sak som Silvia Modig sa i debatten, att hon har haft mycket nytta av att hon hade en religös uppväxt och at det har hjälpt henne att se på denhär saken med andra ögon, det är samma sak för mig, eftersom jag tagit aktivt del i den kristan uppfostran så kan jag vända på myntet nu och se vad som finns på andra sida, jag vill påstå att jag kan se på det hela mer objektivt än en person som inte har haft en religös uppväxt, eller en person som har haft en religös uppväxt och fortfarande är religös, så stort ego har jag att jag vågar påstå att jag är mer tolerant än en kristen, om tolerans ad infinitum alltså är något att uppnå. Jag kan erkänna att jag har fel och att jag har brister, en kristen har svårt att göra det, det slutliga erkännandet, visst man är syndig och Jesus dog för deras synder men att ha fel, en kristen kan ju inte erkänna att dom hade fel, det ända som då är kvar är frasen Min Gud, Min Gud, värför har du övergivit mig?
http://arenan.yle.fi/tv/2123429
Läroplan
Sida 199/201
Då man läser läroplanen så redan på rad tre så står det " I religionsundervisningen betonas insikterna i den egna religionen", hur är det då man inte har någon religion då? Hur kan ett barn överhuvudtaget "ha en egen religion", den egna livsåskådningen är ju något som utvecklas med tiden.
Jag kan inte överhuvudtaget tänka mig att förhöra mina barn infor religionsprovet, "På hur många dagar skapade gud världen" Inga alls! Det lät sannolikt PANG! men vi vet inte ännu allt om hur universum kom till.
Problemet är bara hur det skall gå till i praktiken, som det är idag måste det finnas 3 elever i kommunen som inte har religion, i en liten byskola ute på landet är det kanske inte så enkelt att få in en kompetent livsåskådninglärare, och så är det dethär med utanförskap, kanske jag måste svälja min stolthet och låta mina barn vara med tills dom kan bestämma själv vad dom vill? Jag tror inte jag tog skada av religionsutövningen vi hade i grundskolan, det var ju mest bara tråkigt. Att tvinga elever lära sig Fader vår mm. är något som förhoppningsvis blivit förpassat till historien.
Nu vet jag inte om religionsundervisningen har ändrat sedan jag gick i skolan på men för oss var det nog kristendom och inget annat, lära sig fader vår utantill och andra bönder, sjunga psamler varje dag (iaf minns jag det så) och morgonsamlingar med präster och diverse predikanter. Är det så ännu?
Nej, barn och religion hör inte ihop, inga fina bilderböcker med Mose i vassen. Visst behöver man gå igenom religionerna men jag tvivlar fortfarande på om undervistningen i skolorna idag är konfessionslös.
Men om jag reflekterar över min egen barndom och skolgång så vill jag påpeka samma sak som Silvia Modig sa i debatten, att hon har haft mycket nytta av att hon hade en religös uppväxt och at det har hjälpt henne att se på denhär saken med andra ögon, det är samma sak för mig, eftersom jag tagit aktivt del i den kristan uppfostran så kan jag vända på myntet nu och se vad som finns på andra sida, jag vill påstå att jag kan se på det hela mer objektivt än en person som inte har haft en religös uppväxt, eller en person som har haft en religös uppväxt och fortfarande är religös, så stort ego har jag att jag vågar påstå att jag är mer tolerant än en kristen, om tolerans ad infinitum alltså är något att uppnå. Jag kan erkänna att jag har fel och att jag har brister, en kristen har svårt att göra det, det slutliga erkännandet, visst man är syndig och Jesus dog för deras synder men att ha fel, en kristen kan ju inte erkänna att dom hade fel, det ända som då är kvar är frasen Min Gud, Min Gud, värför har du övergivit mig?
torsdag 6 februari 2014
Du är den du är.
Man fungerar väl på det sättet att man försöker få ordning på tillvaron, man ser mönster, allt skall vara ordnat och kategoriserat, allt skall ha ett mål.
Värför vill vi alltid ha ett mål med allt vi gör, kan inget bara sväva fritt?
Vi föds, vi lever och vi dör, det kan väl inte vara meningslöst? Värför finns vi till? Teorierna är många men man kan väl säga att utgångspunkten är att det finns en klar delning, man har en humanistisk livsåskådning eller en religös livsåskådning fastän det nuförtiden tycks vara populärt att försöka kombinera ihop dessa, jag förstår dock inte hur det går att kombinera ihop dessa då man endera skall utgår ifrån människan eller en gud.
Det finns alltså en klar skillnad, en delning, man kan utgår ifrån något som finns, som man kan känna på, ta på, se, dofta eller så kan man utgå ifrån något man upplever, det är så jag ser på religion, det är en upplevelse, gudsrelationen är en subjektiv upplevelse och den är olika för alla precis som kärleken är.
Gud finns så länge det finns någon som tror på Gud, jag kan inte uppleva Gud som en objektiv sanning, endera finns Gud eller så finns Gud ej, men finns det objektiva sanningar? Att månen snurrar runt jorden, att jorden är rund, det är objektiva sanningar, endera är jorden rund eller så är den inte rund och allt tyder på att jorden är rund men vad tyder på att Gud finns?
Det som är intressant är hur olika människor tolkar allt, det finns väl inbyggt i människan att man inte vill ha fel, värför är det så? Är det svagt att ha fel, är det en stor brist om man har fel? Allting borde kunna omvärderas, alla ens åsikter, alla ens handlingar efttersom vad som är rätt eller fel beror på stunden, det är inget absolut.
För 10 år sedan hade jag åsikter som jag knappast ens täcks gå ut med idag, jag rent ut skäms över hur jag uppförde mig, hur enkel kan en människa riktigt vara att man inte vet bättre?
Än i denna dag har jag saker som påminner om detta, jag har ett hack i pannan som kom då jag slog ett öl-stop mot min panna, värför? Det har jag inget svar på men jag minns att blodet rann, jag har en bränd Tors hammare på min vänstra arm, jag minns att kopparplåter var röd och het, värför? Jag ville väl visa att jag tog ställning, symbolen var viktig för mig, ja det finns mycket jag skäms för men inget jag ångrar eftersom det har gjort mig till den jag är, man kan lära sig av sina misstag, man kan växa som människa om man efteråt behandlar det som har hänt och tar till sig av händelserna, man läker sig själv bara man vågar erkänna att man gjort fel, allt kommer innifrån, det är där jag ser den största motsättningen och värför jag är skeptisk till religion, religion kommer utifrån som en auktoritet du måste ta till dig istället för att bygga upp dig inifrån.
Målet kan bli det samma, att du blir en bättre människa så i sig kan religion också vara något positivt men att dra likhetstecken mellan godhet och religion är som att dra likhetesteckem med godhet och människan, vi vet alla vad som kan hända om människans tro till sig själv blir för stor, det såg i Nazi-Tyskland som jag förövrigt sympatiserade med i min ungdom men det kräver ett skillt inlägg för sig.
Du är den du är, inte den du tidigare var, du kommer att vara den du är men du måste våga se in i dig själv. Våga erkänna att du hade fel och att du har fel, det är bara egots makt som håller dig fast i kedjorna.
Värför vill vi alltid ha ett mål med allt vi gör, kan inget bara sväva fritt?
Vi föds, vi lever och vi dör, det kan väl inte vara meningslöst? Värför finns vi till? Teorierna är många men man kan väl säga att utgångspunkten är att det finns en klar delning, man har en humanistisk livsåskådning eller en religös livsåskådning fastän det nuförtiden tycks vara populärt att försöka kombinera ihop dessa, jag förstår dock inte hur det går att kombinera ihop dessa då man endera skall utgår ifrån människan eller en gud.
Det finns alltså en klar skillnad, en delning, man kan utgår ifrån något som finns, som man kan känna på, ta på, se, dofta eller så kan man utgå ifrån något man upplever, det är så jag ser på religion, det är en upplevelse, gudsrelationen är en subjektiv upplevelse och den är olika för alla precis som kärleken är.
Gud finns så länge det finns någon som tror på Gud, jag kan inte uppleva Gud som en objektiv sanning, endera finns Gud eller så finns Gud ej, men finns det objektiva sanningar? Att månen snurrar runt jorden, att jorden är rund, det är objektiva sanningar, endera är jorden rund eller så är den inte rund och allt tyder på att jorden är rund men vad tyder på att Gud finns?
Det som är intressant är hur olika människor tolkar allt, det finns väl inbyggt i människan att man inte vill ha fel, värför är det så? Är det svagt att ha fel, är det en stor brist om man har fel? Allting borde kunna omvärderas, alla ens åsikter, alla ens handlingar efttersom vad som är rätt eller fel beror på stunden, det är inget absolut.
För 10 år sedan hade jag åsikter som jag knappast ens täcks gå ut med idag, jag rent ut skäms över hur jag uppförde mig, hur enkel kan en människa riktigt vara att man inte vet bättre?
Än i denna dag har jag saker som påminner om detta, jag har ett hack i pannan som kom då jag slog ett öl-stop mot min panna, värför? Det har jag inget svar på men jag minns att blodet rann, jag har en bränd Tors hammare på min vänstra arm, jag minns att kopparplåter var röd och het, värför? Jag ville väl visa att jag tog ställning, symbolen var viktig för mig, ja det finns mycket jag skäms för men inget jag ångrar eftersom det har gjort mig till den jag är, man kan lära sig av sina misstag, man kan växa som människa om man efteråt behandlar det som har hänt och tar till sig av händelserna, man läker sig själv bara man vågar erkänna att man gjort fel, allt kommer innifrån, det är där jag ser den största motsättningen och värför jag är skeptisk till religion, religion kommer utifrån som en auktoritet du måste ta till dig istället för att bygga upp dig inifrån.
Målet kan bli det samma, att du blir en bättre människa så i sig kan religion också vara något positivt men att dra likhetstecken mellan godhet och religion är som att dra likhetesteckem med godhet och människan, vi vet alla vad som kan hända om människans tro till sig själv blir för stor, det såg i Nazi-Tyskland som jag förövrigt sympatiserade med i min ungdom men det kräver ett skillt inlägg för sig.
Du är den du är, inte den du tidigare var, du kommer att vara den du är men du måste våga se in i dig själv. Våga erkänna att du hade fel och att du har fel, det är bara egots makt som håller dig fast i kedjorna.
tisdag 4 februari 2014
NEJ till jämställdet 2014!
Larsmos kommunstyrelse säger NEJ till Europeiska deklarationen för jämställdhet.
Det är min kära hemkommun och jag är inte precis överraskad, Larsmo är en av Finlands sista konservativa befästningar.
Nu har jag inte läst igenom hela 33 sidiga deklarationen men eftersom Larsmo styrs av KD och fler av SFP:s medlemmar är laestadianer så kan jag förstå att man inte får igenom en sådan deklaration eftersom det antagligen finns sådana punkter som man tycker är lite obekväma, nu påstår jag inte att någon automatiskt är emot jämställdhet barar för att man är med i KD eller för att man är laestadian men man har kanske inte samma uppfattning om jämställdhet som en grön liberal.
Orsaken till att den förkastades kan man ju läsa om i artikeln och svaret där är vad det är, den egentliga orsaken vet ju endast personerna ifråga, jag vill inte beskylla någon för lögn men det finns säkert andra orsaker än "man sätter jämställdhet före lämplighet och kunnande" eller "jämställdhetsdeklarationen hade också medfört större arbetsbörda för tjänstemännen på kommunkansliet."
Personligen tror jag att man har svårt för bl.a. sexuella minoriteter i Larsmo, man vill inte godkänna "samma rättigheter" för homosexuella helt enkelt eftersom homosexualitet är en synd enligt bibeln men det kan man kanske inte gå ut och säga som kommunpolitiker, inte ens i Larsmo.
Jag är förundrad över att Larsmo går med på att göra en utredning om en kommunsammanslagning, dom är säkert väl medvetna om att då dom går ihop med Jakobstad så hamnar dom att komma överens med delvis liberalare folk samt "finnar", hur skall det gå?
Men visst kan dom stå rakryggade, dom står ju för sin sak även fast det är "gammalmodigt" och tom. lite kränkande för vissa, dock har väl den där deklarationen knappast någon inverkan egentligen, det är mera än marknadsföringsgrej, och viss fick Larsmo spaltutrymme, dom är ju en kommun som inte är FÖR jämställdhet 2014.
Det är min kära hemkommun och jag är inte precis överraskad, Larsmo är en av Finlands sista konservativa befästningar.
Nu har jag inte läst igenom hela 33 sidiga deklarationen men eftersom Larsmo styrs av KD och fler av SFP:s medlemmar är laestadianer så kan jag förstå att man inte får igenom en sådan deklaration eftersom det antagligen finns sådana punkter som man tycker är lite obekväma, nu påstår jag inte att någon automatiskt är emot jämställdhet barar för att man är med i KD eller för att man är laestadian men man har kanske inte samma uppfattning om jämställdhet som en grön liberal.
Orsaken till att den förkastades kan man ju läsa om i artikeln och svaret där är vad det är, den egentliga orsaken vet ju endast personerna ifråga, jag vill inte beskylla någon för lögn men det finns säkert andra orsaker än "man sätter jämställdhet före lämplighet och kunnande" eller "jämställdhetsdeklarationen hade också medfört större arbetsbörda för tjänstemännen på kommunkansliet."
Personligen tror jag att man har svårt för bl.a. sexuella minoriteter i Larsmo, man vill inte godkänna "samma rättigheter" för homosexuella helt enkelt eftersom homosexualitet är en synd enligt bibeln men det kan man kanske inte gå ut och säga som kommunpolitiker, inte ens i Larsmo.
Jag är förundrad över att Larsmo går med på att göra en utredning om en kommunsammanslagning, dom är säkert väl medvetna om att då dom går ihop med Jakobstad så hamnar dom att komma överens med delvis liberalare folk samt "finnar", hur skall det gå?
Men visst kan dom stå rakryggade, dom står ju för sin sak även fast det är "gammalmodigt" och tom. lite kränkande för vissa, dock har väl den där deklarationen knappast någon inverkan egentligen, det är mera än marknadsföringsgrej, och viss fick Larsmo spaltutrymme, dom är ju en kommun som inte är FÖR jämställdhet 2014.
måndag 3 februari 2014
Lär dig kontrollera elden, det gjorde vi redan för 800 000 år sedan.
Detta inlägg är en vidareutvecklad osammanhängande kommentar till Kristians inlägg om Yoga, det vill bli lite spretigt att skriva i många olika kommentarer. Hoppas att min blogg inte bara blir till en dialog mellan mig och Kristian :-)
Kort historik, jag började med Ashtanga Yoga 2009 och gjorde så gott som hela första serien inom ett år, dvs. jag var väldigt aktiv direkt från början. Jag hamnade tyvärr att sluta med ashtangan efter några år eftersom en gammal handledsskada gjorde sig påmind men jag tog med mig framförallt två saker från yogan ocj det var Ahimsa(icke våld) som ledde mig till vegetarianism.
Dethär med ickevåld gäller inte bara fysiskt våld, man skall heller inte ha negativa tankar om andra, det finns mycket om detta på nätet så jag går inte djupare in i det teoretiska eftersom jag varken är hindu eller buddist. Jag gillar som sagt att plocka åt mig från det som jag anser är bra oberoende vilken filosofi eller religion iden ursprungligen kommer ifrån men vad betyder dethär med ahimsa i praktiken?
Att bruka icke-våld betyder för mig att jag inte utför våld mot andra levande ting, det fick mig också att ganska snabbt övergå till att bli vegetarian, nu är jag inte helt fanatisk och som jag tidigare sagt är jag en man av dubbelmoral, balans i allt man gör, jag äter ägg, dricker mjölk och jag har ett par skor av läder samt läderbälten, jag vet att djur har dött för att jag skall få mina läderskor men jag räknar med att genom att inte äta kött så avstår jag ändå från största delen "av det onda", jag lever i den tron att det inte kan vara psykiskt hälsosamt att konsumera död varje dag, kanske det finns en omedveten ångest om att någon dör för ens skull, men nu skall jag inte i detta inlägg döma köttätandet desto mer, det tar vi en annan gång.
Negativa tankar är ju något som vi alla fås dra med men om man aktivt försöker motarbeta det så blir det med tiden enklare, förr så använde jag mycket svordomar i mitt tal, eftersom jag inte är religös så är jag inte emot svordomar för att jag tycker det är syndigt, mest för att det är dåligt språk men framörallt att det får en upprörd, inte ordet i sig som är viktigt utan att man tar till ett kraftutryck vad det än må vara istället för att hålla lugnet, nu klrarar jag mig i dom flesta situationer utan kraftutryck och om jag använder så är det en medveten handling, jag kan tom. ha lite dåligt samvete, men i det stora hela har yogan haft en positiv inverkan på mig både moraliskt och psykiskt fastän det inte var så många år jag höll på med det.
Människor vill ju må bra, eller många av oss vill det, men vad gör vi då för att må bra?
Om vi helt glömmer det där med att yoga är utövning av religion så tror jag att statistiken visar att största delen av dom som sysslar med yoga på sätt eller annat ofta ser det som något positivt, det ökar deras välbefinnande, sen finns det ju också säkert fall där det gott illa men jag gissar att det är statistiska undantag, det är som att påstå att man automatiskt blir terrorist om man börjar med islam eller att man utför en skolmassaker bara för att man spelar tv-spel, men det är en självklarhet att någon som är emot dessa nämnda saker använder dessa statistiska undantag fastän det inte finns någonsomhelst korrelation i det långa loppet, det är ju dock ingen nyhet att man använder dom händelserna man vill när man vill föra fram sin egen åsikt.
Men är det då utövande av religion då man yogar? Utbildningsstyrelsen skriver ju att det inte är religionsutövning fastän man sjunger lite kristna psalmer på festerna i skolan så värför skulle lite yoga då vara utövande av religion, vi borde på så sätt kunna införa yogan i skolan med samma argument? (innan någon kommer med argumentet att kristen psalm hör till vår kultur/tradition men yoga hör ej så skriver jag att traditioner är till för att brytas)
Hur kommer det då sig att yogan har spridit sig så snabbt och så effektivt? Den största orsaken är väl den att någon gång på 60 talet så bröts kyrkans makt, det känns som om före det så hade kyrkan oss i ett järngrepp,den hade auktoritet och bestämde vad som var moraliskt och vad som var omoraliskt men efter 60 talets frigörelse så kom också yogan in med i bilden och speciellt nu på senaste tiden så har människorna viljat hitta ett alternativ, man vill må bra och då söker man sig till sådant som får en att må bra, yogan ger alltså både fysisk och psykisk hälsa.
Kristian påpekade att yogan är farlig och visst kan den vara farlig, så mycket här i världen är farligt, det är farligt att köra bil också, som med allt annat så får man göra ett rationellt och förnuftigt beslut, fastän någon ont kan hända så är det mer sannolikt att något gott kan hända? Likadana väganden mellan alternativ gör man hela tiden, mest omedvetet, jag äter denna ohälsosamma mat fastän jag vet att jag blir fet men då den är så god, jag kan inte avstå alltså är mitt sug efter "god" mat större än viljan att leva ett hälsosamt liv. Yoga passar som sagt inte alla, ofta är ju folk så dåliga i skick när dom börjar med yogan, man har suttit år efter år framför datorn och när man i yogan gör diverse asanas så använder man leder man aldrig förr trodde man hade så det är självklart att det kan ta ont, man får bara inte vara för ivrig.
Utför man yoga så går man ändå emot det första budordet, 1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Utövar man en annan religion så har man ju teoretiskt sett andra gudar, så är det, vilket betydyer att är du en sann kristen så kan du definitivt inte yoga, nu är jag inte riktigt helt på det klara med vilka saker man bokstavligt skall följa från GT och vad man inte behöver följa men jag antar att detta påståendet håller och att budorden är något man skall tolka någosånär bokstavligt.
En sak som är intressant är det att veda skrifterna (hinduernas heliga texter) lär vara betydligt äldre än dom kristna skrifterna, jag har ingen exakt fakta om detta med allt mellan 1000-1500 f.k lär vara en ganska bra gissning så dom är ju hundratals år äldre än GT, och runt 1000 äldre än NT vilket i sig är intressant. Det finns en hel del likheter mellan kristendom och hinduism, vore ett intressant ämne att läsa mer om, finns ju hur mycket som helst att läsa på internet men då källhänvisningarna ofta är lite diffusa.
Hur skall vi nu till sist summera det hela?
Att utöva Yoga går emot guds ord, om det inte är relevant för dig så lönar det sig att pröva på Yoga eftersom det antaligen för något gott med sig.
.
Kort historik, jag började med Ashtanga Yoga 2009 och gjorde så gott som hela första serien inom ett år, dvs. jag var väldigt aktiv direkt från början. Jag hamnade tyvärr att sluta med ashtangan efter några år eftersom en gammal handledsskada gjorde sig påmind men jag tog med mig framförallt två saker från yogan ocj det var Ahimsa(icke våld) som ledde mig till vegetarianism.
Dethär med ickevåld gäller inte bara fysiskt våld, man skall heller inte ha negativa tankar om andra, det finns mycket om detta på nätet så jag går inte djupare in i det teoretiska eftersom jag varken är hindu eller buddist. Jag gillar som sagt att plocka åt mig från det som jag anser är bra oberoende vilken filosofi eller religion iden ursprungligen kommer ifrån men vad betyder dethär med ahimsa i praktiken?
Att bruka icke-våld betyder för mig att jag inte utför våld mot andra levande ting, det fick mig också att ganska snabbt övergå till att bli vegetarian, nu är jag inte helt fanatisk och som jag tidigare sagt är jag en man av dubbelmoral, balans i allt man gör, jag äter ägg, dricker mjölk och jag har ett par skor av läder samt läderbälten, jag vet att djur har dött för att jag skall få mina läderskor men jag räknar med att genom att inte äta kött så avstår jag ändå från största delen "av det onda", jag lever i den tron att det inte kan vara psykiskt hälsosamt att konsumera död varje dag, kanske det finns en omedveten ångest om att någon dör för ens skull, men nu skall jag inte i detta inlägg döma köttätandet desto mer, det tar vi en annan gång.
Negativa tankar är ju något som vi alla fås dra med men om man aktivt försöker motarbeta det så blir det med tiden enklare, förr så använde jag mycket svordomar i mitt tal, eftersom jag inte är religös så är jag inte emot svordomar för att jag tycker det är syndigt, mest för att det är dåligt språk men framörallt att det får en upprörd, inte ordet i sig som är viktigt utan att man tar till ett kraftutryck vad det än må vara istället för att hålla lugnet, nu klrarar jag mig i dom flesta situationer utan kraftutryck och om jag använder så är det en medveten handling, jag kan tom. ha lite dåligt samvete, men i det stora hela har yogan haft en positiv inverkan på mig både moraliskt och psykiskt fastän det inte var så många år jag höll på med det.
Människor vill ju må bra, eller många av oss vill det, men vad gör vi då för att må bra?
Om vi helt glömmer det där med att yoga är utövning av religion så tror jag att statistiken visar att största delen av dom som sysslar med yoga på sätt eller annat ofta ser det som något positivt, det ökar deras välbefinnande, sen finns det ju också säkert fall där det gott illa men jag gissar att det är statistiska undantag, det är som att påstå att man automatiskt blir terrorist om man börjar med islam eller att man utför en skolmassaker bara för att man spelar tv-spel, men det är en självklarhet att någon som är emot dessa nämnda saker använder dessa statistiska undantag fastän det inte finns någonsomhelst korrelation i det långa loppet, det är ju dock ingen nyhet att man använder dom händelserna man vill när man vill föra fram sin egen åsikt.
Men är det då utövande av religion då man yogar? Utbildningsstyrelsen skriver ju att det inte är religionsutövning fastän man sjunger lite kristna psalmer på festerna i skolan så värför skulle lite yoga då vara utövande av religion, vi borde på så sätt kunna införa yogan i skolan med samma argument? (innan någon kommer med argumentet att kristen psalm hör till vår kultur/tradition men yoga hör ej så skriver jag att traditioner är till för att brytas)
Hur kommer det då sig att yogan har spridit sig så snabbt och så effektivt? Den största orsaken är väl den att någon gång på 60 talet så bröts kyrkans makt, det känns som om före det så hade kyrkan oss i ett järngrepp,den hade auktoritet och bestämde vad som var moraliskt och vad som var omoraliskt men efter 60 talets frigörelse så kom också yogan in med i bilden och speciellt nu på senaste tiden så har människorna viljat hitta ett alternativ, man vill må bra och då söker man sig till sådant som får en att må bra, yogan ger alltså både fysisk och psykisk hälsa.
Kristian påpekade att yogan är farlig och visst kan den vara farlig, så mycket här i världen är farligt, det är farligt att köra bil också, som med allt annat så får man göra ett rationellt och förnuftigt beslut, fastän någon ont kan hända så är det mer sannolikt att något gott kan hända? Likadana väganden mellan alternativ gör man hela tiden, mest omedvetet, jag äter denna ohälsosamma mat fastän jag vet att jag blir fet men då den är så god, jag kan inte avstå alltså är mitt sug efter "god" mat större än viljan att leva ett hälsosamt liv. Yoga passar som sagt inte alla, ofta är ju folk så dåliga i skick när dom börjar med yogan, man har suttit år efter år framför datorn och när man i yogan gör diverse asanas så använder man leder man aldrig förr trodde man hade så det är självklart att det kan ta ont, man får bara inte vara för ivrig.
Utför man yoga så går man ändå emot det första budordet, 1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Utövar man en annan religion så har man ju teoretiskt sett andra gudar, så är det, vilket betydyer att är du en sann kristen så kan du definitivt inte yoga, nu är jag inte riktigt helt på det klara med vilka saker man bokstavligt skall följa från GT och vad man inte behöver följa men jag antar att detta påståendet håller och att budorden är något man skall tolka någosånär bokstavligt.
En sak som är intressant är det att veda skrifterna (hinduernas heliga texter) lär vara betydligt äldre än dom kristna skrifterna, jag har ingen exakt fakta om detta med allt mellan 1000-1500 f.k lär vara en ganska bra gissning så dom är ju hundratals år äldre än GT, och runt 1000 äldre än NT vilket i sig är intressant. Det finns en hel del likheter mellan kristendom och hinduism, vore ett intressant ämne att läsa mer om, finns ju hur mycket som helst att läsa på internet men då källhänvisningarna ofta är lite diffusa.
Hur skall vi nu till sist summera det hela?
Att utöva Yoga går emot guds ord, om det inte är relevant för dig så lönar det sig att pröva på Yoga eftersom det antaligen för något gott med sig.
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)