Ja vad skall man tro, det finns ju så mycket att tro på?
Vissa säger si och vissa säger så men alla har dom en absolut sanning.
Hur konstigt det än låter så tror jag att det är fel att börja från det att om det är sant eller inte eftersom det knappast aldrig går att bevisa tron, att med intellektuella argument försöka överlista förnuftet är något jag inte förstår mig på, när jag läser apologeters utläggningar om logiken i att gud existerar så hittar jag ingen logik i det.
Istället borde man tänka i banorna om nytta, vilken nytta kan tron ge en person? Vad ger det för mervärde åt mig som människa om jag tror på en gud, jag utgår nu från kristendomen eftersom den är mest relevant i vårat samhälle av dom otaliga religioner som finns där ute.
Man kan ju också fråga sig värför en skeptiker försöker hjälpa kristna att förstå värför skeptikern inte ser det förnuftiga i att tro som dom ser som den största självklarheten men det beror på att jag är intresserad av ämnet och min utgångspunkt är att för att förstå motparten måste du ta del av deras synpunkter, litteratur och försöka se saken från "den andra sida", att debbatera med skygglapparna på stimulerar inte lusten att finna nytt.
Det första som slår mig när jag tänker på vilken nytta en personlig tro kan ge är att i en annars kanske obetydlig tillvaro så hittar man en stig man kan följa, om man förutom gått runt och inte riktigt visste vart man var på väg och man hittar en stig så är allt kanske mycket enklare, du slipper framåt på en redan upptrampad linje som för dig någonstans men du vet inte vart.
Att följa, det är det relevanta här, då man följer så finns det vissa saker som skall uppfyllas, då man följer så är man automatiskt bunden rent teoretiskt, då du viker av från stigen så då följer du inte mera, då går du din egen väg. Att få följa en stig ger dig på så sätt mindre valmöjligheter men i vissa fall är det just detta som är det viktiga, man behöver själv inte välja utan man trampar bara på, väldigt förenklat har man ju hört påstående att om man tro så behöver man inte tänka själv, detta håller jag förstås inte med om alls men visst finns det något intressant där, vi kan dra paraleller till det allttid så aktuella med homosexuellas rätt till äktenskapt eller kvinnliga präster och värför det är fel, det är fel eftersom det står där klart och tydligt att det är fel och så är det med den saken, du som följer har ingen rätt att sätta dig upp mot detta, lyd.
Vad är det man då får ut av detta, för mig verkar det rent konkret en aning klaustrofobiskt, att inte ha valmöjligheter till hur du skall tolka det som sker runtomkring mig eftersom min utgångspunkt är mer eller minder att det finns inget absolut utan alltid kan ändra och jag tycker om att ta till mig från varje håll, det som är lämpligt assimileras av mig och blir en del av den jag är.
Om vi nu igen hittar vår väg tillbaka till stigen och följer den en stund så vad annat är det som kommer fram längs med den? Betydelsen av att ha ett mål, en ordning i kaoset, att allting ändå har en mening det är väl sådant som en troende tycker är relevant, men det är inget jag vet om, jag har inget mål, det finns ingen ordning och inget har nödvändigtvis någon mening annat än vad jag själv tycker är viktigt, det finns kanske inget större, man är vad man är och så dör man, jordlagren trampas ner eller erosionen blåser bort dem, solen går upp solen går ner, barnen växer upp, man blir gammal, får barnbarn och dör, måste det finnas annat, bara för att det låter meningslöst för någon så spelar det ju ingen roll, tänk om det är så då?
Man kan göra misstag, och man kan göra bättring, det är upp till var och en, oberoende vad man följer så är det man själv som gör beslutet, ingen tvingar dig att tro eller att inte tro, du väljer själv vilken stig du skall följa eller om du överhuvudtaget vill följa stigen, kanske du vill trampa upp ett eget spår, men akta dig så du inte trampar snett och faller, det kan vara svårt att ta sig upp ensam där ute...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar