Gud, en subjektiv projektion.

Ett svar åt Kristian som jag också skrev på hans blogg då han undrade vad jag menar med Gud som en subjektiv projektion av människans längtan till ordning och mening i livet. Projektion används här som metafor för att man lyser upp den egna bilden av Gud på väggen så som man upplever honom.

 "Förklara gärna vad du menar när du skriver att "eftersom jag ser religion som en subjektiv projektion av människans längtan till ordning och mening i livet så kan den heller inte vara sann, objektivt sett"

Det där låter synnerligen märkligt. En felskrivning i hastigheten, kanske?"

Svar:

"För min del kan jag sedan lägga till att jag INTE skulle vara en kristen om jag inte skulle vara övertygad om sanningen i de bibliska berättelserna."

Jag kan på samma sätt svänga på ditt resonemang genom att ta bort ett ord två gånger.

För min del kan jag lägga till att jag SKULLE vara kristen om jag SKULLE vara övertygan om sanningen i de bibliska berättelserna.

Samma sak gäller dom andra religionerna som finns eller diverse olika saker som människan har och kommer att hitta på. Vi skiljer oss fundamentalt endast på en liten punkt du och jag Kristian, jag kommer antagligen aldrig att konstatera att det sätt som jag ser på livet är det enda rätta då du igen aldrig antagligen kommer att konstatera att din tro är falsk oberoende slutresultatet.

Människan är speciell jämfört med andra varelser, vi är medvetna om vår existens, djuren är säkert också medveten om sin existens på någon plan men dom är bundna till det dom är, t.ex. en hund är en hund och följer dom mönster hundar följer då igen människan har friheten att göra sina egna beslut utifrån vissa givna referenser, som t.ex erfarenhet, kunskap, mål osv.

Vi lever i en värld utan ordning, tänk att allt som händer leder till något annat, att jag överhuvudtaget föddes, att min far föddes, ja tom. att min farfar föddes för hade han inte fötts så hade inte heller min far fötts och jag skulle inte sitta här och skriva, än mer osannolikt är det ju då man tänker på befruktningen, tänk att vi alla har vunnit vårt race, tänkatt min farfar inte dog vid fronten eller att min pappa träffade min mamma överhuvudtaget osv, hur kan det finnas ordning i ett sådant kaos? Slumpmässiga händelser efter slumpmässiga händelser, dag efter dag, år efter år.

Varifrån kommer vi, vad händer efter döden, värför finns vi, värför finns blommorna, värför finns träden, värför finns havet, värför finns myrorna, värför har pojkarna snopp men inte flickorna, du som har små barn så för dig är säkert dessa frågor bekanta och det är med barnens ögon och med barnets öppna sinne man leds in på frågan värför allt måste ha ett svar, hur kommer det sig att människan vill ha ett svar på allt, allt måste katogirseras i sin rätta box, har man inte ett svar eller kan man inte kategorisera ett objekt så kommer det ett vakum som måste fyllas med något och det är här religion kommer in, religion ger ett enkelt svar på dom flesta frågor, iaf. på en viss nivå, gud skapade allt, när vi dör kommer vi till himlen, vi finns för att Gud vill att vi skall finnas osv. Väldigt enkelt och tomrummet fylls med "Guds ande", vi känner oss inte vilsna, vi har funnit en mening i detta kaos som heter Livet, men om man inte känner sig vilsen fastän man inte har fyllt tomrummet med Gud, gudar är bara ett alternativ av många och Gud är bara ett alternativ av många Gudar, sen kan vi spekulera om "historiska fakta" gällande diverse olika religioner och pratar vi kristendom så tycker jag såhär och du på ett annat sätt och båda påpekar att "fakta" finns, någon av oss har rent teoretiskt rätt frågan är bara hur man vill tolka "historisk fakta" och vetenskaplig fakta.

Gud är en upplevelse, upplevelser är subjektiva, det är inget svart på vitt, du upplever Gud som den enda rätta, jag upplever gudar som mytologiska fenomen präglad av den tid vi lever i.